Huberman om mindfullness och meditation

Dr. Andrew D. Huberman är en amerikansk neurovetenskapsman och lektor vid institutionen för neurobiologi och psykiatri och beteendevetenskaper vid Stanford University School of Medicine. Han har bidragit betydligt till forskningen kring hjärnutveckling, hjärnplasticitet och neural regeneration och reparation. Mycket av hans arbete handlar om det visuella systemet och hur ljus påverkar de cirkadiska och autonoma väckelsecentren i hjärnan, liksom hjärnkontroll över medveten syn.

Huberman har även utvecklat begreppet ”Non-Sleep Deep Rest”, vilket han tidigare kallade Yoga Nidra, metoder som sätter hjärnan och kroppen i en tillstånd av ytlig sömn för att främja neuroplasticitet och bekämpa mental och fysisk trötthet. Han har även studerat effekterna av strukturerade andningsövningar på humör och fysiologisk uppvarvning, vilket visade att vissa tekniker, som förlängda utandningar, kunde förbättra humöret och minska andningsfrekvensen mer effektivt än traditionell mindfulness-meditation.

Hjärnan och Perceptionen av Känslor och Tankar

I en nyligen publicerad YouTube-video ger Huberman en fascinerande inblick i hjärnans komplexitet och hur den interagerar med våra sinnen och känslor. Han börjar med att förklara att trots sin centrala roll i vår perception, har hjärnvävnaden inte några sensoriska neuroner. Detta innebär att den saknar förmågan att känna fysisk beröring eller smärta. Detta förklarar varför kirurger kan utföra operationer på en vaken patients hjärna utan att patienten känner någon smärta.

Vår uppmärksamhet är vanligtvis fokuserad på det vi uppfattar antingen externt, som syn och ljud, eller internt, som hunger eller smärta. Dessa perceptioner förmedlas genom sensoriska neuroner i huden, ögonen och inre organen.

Fokuserad Medvetenhet och dess Inverkan på Våra Känslor

Men Huberman introducerar en intressant tanke: Vad händer när vi riktar vår uppmärksamhet till en punkt i hjärnan där det inte finns någon sensorisk upplevelse? Genom att stänga våra ögon och fokusera på ”det tredje ögat”, vilket i realiteten är prefrontala cortex, flyttar vi vår uppmärksamhet till en plats där det inte finns någon fysisk känsla.

När vi gör detta, uppstår något anmärkningsvärt. I avsaknad av sensoriska intryck, blir våra tankar, känslor och minnen mer framträdande i vår uppfattning. De ”gejser upp” och tar en mer framträdande plats i vår uppfattning. När vi fokuserar vår uppmärksamhet på hjärnan, den enda delen av kroppen vi inte kan känna, växer tankar, känslor och minnen i sin betydelse i vår medvetenhet.

Huberman poängterar dock att denna process kan vara överväldigande, eftersom det ofta leder till att tankar kommer i vågor, vilket kan vara svårt att hantera. I stället föreslår han att en effektivare metod för att minska tänkande kan vara att fokusera på yttre saker eller på fysiska sensationer, vilket leder till mindre tänkande och mer uppfattning av sinnen.

Trots att Huberman erkänner att det är vanligt att människor är mer inriktade på vad som händer inuti dem än på yttre händelser, understryker han att en balans mellan intern och extern uppmärksamhet kan vara nyckeln till ett större välbefinnande. Medvetenhet och uppmärksamhet, både på våra interna tillstånd och på vad som händer omkring oss, kan verkligen förbättra vår känsla av välbefinnande och lycka.